Kaffet i vrångstrupen!

När jag vaknade i förmiddags ringde det på min telefon. Jag tittade med mina nyöppnade myrögon på telfondisplayen & kunde inte begripa vad det var för nummer, jag kände inte igen det. Alls! Att svara var då inte ett alternativ. Jag satte på kaffe istället. & så tänkte jag..Jag kollar upp detta nummer på eniro. Så kan jag ringa upp sen istället. (telefonnojja) Jag tog mitt kaffe & förflyttade mig till vardagsrummet. Slog på datorn...

Min reaktion på denna nummerupplysning:
HÖ? AAAAHHHAHHHHHHHHHHHHHHHH!? WHAT? Jag kan säga att jag minst sagt s p r u t a d e ut kaffe över hela soffbordet & allt därpå. tex. Datorn.

Man har ringt från Riksdagskansliet. Vaaaa? Vad har jag nuuuuuuuuu gjort? (var min första tanke)

Sen ringde min vän Mr Ivovitsch, från sin privata telefon, & då fattade jag. Han gör nämligen karriär på UD.

När jag svarade vart det tyst....Så säger han...

- Eh. Hej... Alltså, jag blev så paff när du svarade att jag glömde vad jag skulle säga.
Det kändes lite som att sitta på toa, så öppnar någon plötsligt dörren.

Mr Ivovitsch anser att jag är undermålig när det gäller att svara i telefon. Han säger...
"ditt namn & att svara i telefon, kommer aldrig någonsin stå med i en och samma mening"

Fuck också, Jag som hoppades på att få bli hans framtida receptionist..

I`m screwed!

Shit också, nu kom plåtläggarn, han har kvar min ena nyckel sedan balkongbygget & ska fixa "det sista"... & här sitter jag i trosorna.

Måste gömma mig & det är fort.

Adjö!