Syrran fyllde 32 igår. Men frågar ni henne fyllde hon 34!

Min kära syster trodde fram till sin födelsedag att hon skulle fylla 34. Ni kan ju gissa på ett ungefär hur glad hon blev när hon insåg att hon gått tiden i förväg. Hon fyllde alltså inte 34, utan 32. Till denna glada födelsedag hade jag lovat som före detta cafèägare, att jag skulle göra nått speciellt till kaffet. En limeparfait. Den är så jädra speciell att folk inte ens kan uttala namnet på den. På kalaset,

"Men guud, vad gott. Har du gjort den här limeperfeen, perfäääten, parfiiiten, den där tårtan med limesmak?"

I full sanning är det inte alls så svårt som det låter att göra en parfait. Man ska bara göra 5 olika moment och vända grädde på rätt sätt. Sen är det fäääärdigt!

Num nuum num vad gott det var...

Tur att jag gjorde två.

Så gav jag syrran ett inglasat födelsedagskort som jag knåpat ihop efter att ha fått inspiration ifrån "Karins konstgrepps"-verk.

Nöjda var vi allihopa!

Dikt om solen

Jag läste en dikt om solen, som jag tyckte var.. Tja!

Jag skrev om den på nytt.

Ursprunglig dikt:
Idag så sken solen
Snart kanske man kan leka i poolen
Den värmer så skönt mot min kind
Men stirrar jag för länge på den blir jag blind
För jag glömde mina solglasögon hemma
Hade lätt köpt nya om det bara kostade en femma
Jag hoppas att det är sol i morgon också
Annars bör väderguden avgå
Och hoppas att våren kommer snart
Så man kan ut och köra gokart
Och så kan man ha converse varje dag
Sånt som vi använder oss av som är av ett coolt folkslag
Nu är det dags att avrunda denna dikt
Jag får återgå till min plikt
Men be nu för att solen kommer göra hela vår vecka
Och jag lovar, jag ska mitt blåslagna ben täcka

Ny version:
Idag skiner solen
Nu kan man bada i havet & skippa poolen
Den bländar mig vart jag går i mitt öga, jag ser nu mera föga
Mina solglasögon de har jag förlagt
Hade köpt nya om inte var butik fått stänga i min trakt
Se till & lys imorgon med ditt solfanskap
Så vi kan sitta i skenet av dig på altanen och äta vår mat
Hoppas det som är kvar av sommaren är fina dar
Så man kan gå runt i trädgården naken & bar
Jag vill slippa frysa om foten & ha på mig Converse
Fast det är jag ju så dum i huvudet att jag har endå i både sol, regn, blask & snö
Förr eller senare kommer jag bli så sjuk att jag får Stesolid intravenöst
Nej! Nu får jag nog kliva upp ur sängen
Jag känner att dikten börjat tappa poängen
Men be nu för att solen ska göra hela vår vecka
Och jag lovar, gör den inte det kommer jag något att bräcka

"Slowskrap" ger utdelning!

Igårkväll skrapade jag, mamman & pappan varsin trisslott. Efter att jag fick min tog det cirka 5 sekunder, sen sa jag "nej, fan. Ingen vinst här." Då säger pappan "Det är klart att du inte vinner något så snabbt som du skrapar." Mamman blev färdig med sin lott strax efter mig, även hon satt utan vinst. Men dra på trissor...(moahahaha) Pappan skrapade sakta... sakta... sakta.. sakta, fram en vinst.

Tänk att farsgubben alltid ska ha rätt. När du skrapar en lott hänger det alltså på själva skrapet. "Slowskrap ger utdelning", sa han & njöt.

Längst ut till höger ser vi här vinsten på hela 25 :- Det kanske inte låter mycket för många, men se.. Jag fick dessa 25 :- & kunde betala av en räkning,

& då har jag fortfarande hela 8 :- kvar att göra något roligt med till helgen. Wooohooooooo!

Gravid i grönska.

Jag är ett snörvelmonster. Förkyld så in i bängen. Har mest legat på soffan och petat mig i naveln. Innan jag blev en stackars sjukling så stylade & fotade jag min sagolikt vackra syster under de några soltimmar vi haft i det sista. Nedan får ni se ett par av de bilder jag tog.

Dagens

DAGENS VILL HA: En regnfri morgondag.
DAGENS KLÄDSEL: Svart-blå leopardmönstrade leggings och en en svart knälång klänning. Samt kritvita ankelhöga converse. En faktiskt ganska hemsk kombination.
DAGENS SMINK: En svart vattenfast mascara av okänt märke som jag inte får bort när jag ska gå & lägga mig, samt rött läppstift, fastkletat på kinderna. (Då jag inte hittade mitt rouge)
DAGENS FRISYR: Har haft mitt hår uppsatt i en stor knut i två dagar, sedan jag tvättade det sist. Vågar inte släppa ner det.
DAGENS HÄNDELSE: När syrran, jag & Elvis sitter i Karlskorna & äter lunch varpå Elvis säger "Stooor" & pekar på en gammal dam som går förbi.
DAGENS LÅT: "Min egen sång", från skivan "Pyjamas - en musikalik resa från kväll till morgon" Liten snutt ur denna låt. "Skulle sova över mitt i skogen en dag.
-Nähä. Joho! Mitt i skogen en dag. Vi byggde oss en koja Hasse Karlsson och jag.
-Nähä. Joho! Hasse Karlsson och jag. Snälla mamma, jag vill hem igen, jag vill sova i min, egen säng! Min egen säng" osv... (Elvis diggar & headbangar)
DAGENS PLANER: Dagens plan var att åka med Hanna till Karlskorna & uträtta viktiga ärenden.
DAGENS SAKNAD: De soliga dagarna, sittandes på altanen med ett glas rött vin/kall öl i hand.
DAGENS DUMMASTE: Den otroligt sura kassörskan på lunchstället vi valde. Förmodligen hade hon inte fått ligga på länge & ville nog helst av allt/borde byta jobb.
DAGENS SJUKA: Mina djävulskt träningsvärksonda lår. Samt min hals som börjat göra ont.
DAGENS DROG: KAFFE & SNUS
DAGENS ROLIGASTE: Elvis
DAGENS KÖP: Halstabletter & snus
DAGENS HUMÖR: Oerhört trött, men glad.
DAGENS ORD: Stor

Denna enkät hittade jag hos Tuffast av alla. som är en hemskt trevlig bloggerska!

Jag kan VISST steka pannkakor

Nu är jag hemma, i Blekinge. Semestern har börjat på riktigt. Ja ha men. Det blir lätt lite bloggtorka så där när man är på landet & solen strålar.
Har barnvaktat Elvis sedan hemkomst, igår frågade syster som nu vankar fram i väntan på bebis nummer två om jag kanske kunde tänka mig att steka pannkakor till "mellanmål". Jag började skaka som ett asplöv. Att steka pannkakor är nämligen inte min specialitet. Men det ska ni veta, att jag stekte säkert 20 pannkakor, ja så långt smeten räckte, och aldrig förr har jag skådat ett sådant lyckat pannkaksresultat.

Sunday morning

Note to self: Lägg inte upp "sunday morning" efter klockan 16.45 om du inte vill avslöja att du faktiskt inte vart uppe ur sängen innan dess.

Ps 1. Någon missuppfattade anledningen till min nervositet då jag skrev i tidigare inlägg att jag var nervös för att familjen var på väg till mig. Jag var alltså inte nervös över att träffa min familj, utan över den riskfaktor att dem alla satt i samma bil på väg upp hit (i do not trust in car drivers)

Ps 2. Man får faktiskt sova länge när man har vart på bröllopsfest..

Familjekomst

Nu är mamman, pappan & syrran på väg från Blekinge till Stockholm i bil genom svea rike. Det är lite jobbigt faktiskt. Jag är nervös.

Jag är nervös & har PANIK. Dagen innan bröllopet har jag fortfarande inte vart och kollat på klänningen jag skulle bära upp dagen till ära.

Fan. Måste rusa!

Ära vare gud höjden, detta har jag gjort i slöjden

När jag var hemma sist hittade jag de alster som visas nedan. Då kan man tro att jag hittade de i någon del av en mörk garderob eller liknande ställe där saker undangömmes. Ni vet, sånt därnt typsikt, som tavlan moster Greta köpte av en gammal gubbe med stor ölmage och för kort t-shirt på skogalunds loppmarknad, eller plastträdet med julgransbelysning som morbror Lennart tycker man kan ha framme året runt, som ett mysigt ljus i den mörka vardagen. Men icke. Nej nej..
Dessa alster finnes framme. Jadå, sedan den dag jag kom hem med dessa i famn, har mamma haft dem framme till beskådning. Jag måste medge att det känns oerhört ärofyllt.

Jag kommer ihåg då hon lovordade mig, jag hade talang, så fina dem var. "Har du gjort dessa alldeles själv?" frågade hon mig med ett mjukt leende över hela anstiktet och rosafärgade kinder. Jag var stolt & nöjd. Min syslöjdslärarinna, hon gillade dem inte, hon frågade mig tre gånger hössterminen i trean, om jag verkligen inte ville prova och gå träslöjd istället. Men vad hon tyckte gjorde ingenting. För mamma, hon tyckte dem var fina.

Ioförsig har jag till viss del ifrågasatt hur pass sanningsenliga mina föräldrar är i sådana här frågor nu på senare år. Vad måste dem egentligen säga, och vad måste dem göra för att rädda en ifrån smärta och sorg. Jag har ju fått veta att man bytt ut husdjur som dött, till något annat identiskt sådant. Men det var ju bara för att jag skulle slippa all lidelse av en svunnen gås, och inte ifrågasatte man som 11-åring om det verkligen verkar troligt att en gås lever i 5 år om den vandrar fritt i trädgården dag och natt, när det mest närbeliggande är en stort mörk skog, där både räv, mink, järv & varg kämpar för sin överlevnad & snikit smyger runt i jakt på lätt fångst.

Men jag menar. Nu var det ju endå 6 år sedan jag flyttade ur huset hemma på landet. Hade det inte vart för att dessa alster är jävligt snygga, så hade hon nog banne mig slängt in dem i den där mörka garderoben för saker som man fått, som man helst inte vill ha.

systersaknad

Hanna & Elvis, finaste där uti världen.

varghunden

Det låter som att en ilsk hund har blivit bussad, av någon, på någon, våningen under oss. Har aldrig hört maken till skall, tjo & tjim.

Kan det också vara så att det är en armè som stövlar runt på övervåningen så pass att golvet är på väg att falla ner?

Eller har jag blivit totalt game of throneifierad efter 8 avsnitt i rad?

I morgonkvist

Imorse ringde min telefon precis vid 07.00. Det var jag som bett min personliga väckarklocka, mamma.. att ringa. Det här med att sätta väckarklocka är jag extremt dålig på. Den är så lätt att "snooza", gärna flera gånger, på tok för många gånger. Men mamma går inte att snooza hon inte.

Ah, här sitter jag nu i soffan & är löjligt nöjd. Tittar på nyheterna & har ätit världens frukost med kokta ägg, kiwi, vattenmelon & har druckigt fräscht ekologiskt kaffe, har bokat en biljett till Way Out West, samt sett färdigt de sista avsnitten av "Game Of Thrones". Har också ägnat en liten tanke åt golf. Jag kommer nog aldrig börja spela golf, men jag tror jag skulle vara riktigt bra på det. Att det är min grej liksom. Spännande! Klockan är 09.15 & det känns som jag gjort mer idag än någon annan dag på semestern.

Låt mig återkomma!

Under det rosa täcket.

Dagens stavas. L-u-g-n

Igår hade jag storstädardag, idag har jag för första gången på länge suttit i många timmar och läst i min ensamhet. Äntligen har jag lyckats komma igenom nästan hela "Under det rosa täcket". De gånger jag tidigare påbörjat att läsa den har det kommit något annat emellan. Till er som inte läst den. Gört!