Syrran fyllde 32 igår. Men frågar ni henne fyllde hon 34!

Min kära syster trodde fram till sin födelsedag att hon skulle fylla 34. Ni kan ju gissa på ett ungefär hur glad hon blev när hon insåg att hon gått tiden i förväg. Hon fyllde alltså inte 34, utan 32. Till denna glada födelsedag hade jag lovat som före detta cafèägare, att jag skulle göra nått speciellt till kaffet. En limeparfait. Den är så jädra speciell att folk inte ens kan uttala namnet på den. På kalaset,

"Men guud, vad gott. Har du gjort den här limeperfeen, perfäääten, parfiiiten, den där tårtan med limesmak?"

I full sanning är det inte alls så svårt som det låter att göra en parfait. Man ska bara göra 5 olika moment och vända grädde på rätt sätt. Sen är det fäääärdigt!

Num nuum num vad gott det var...

Tur att jag gjorde två.

Så gav jag syrran ett inglasat födelsedagskort som jag knåpat ihop efter att ha fått inspiration ifrån "Karins konstgrepps"-verk.

Nöjda var vi allihopa!