onsdag 31 mars 2010

Väderkorn...

Grattis! Du har blivit anställd på heltid i ett nyetablerat företag. Ett ungt team ska tillsammans slå sig in på affärsmarknaden. Våra mål & visioner är skyhöga & vi är starka. Vi klarar detta. Vi ska befästa oss lika hårt som kaffefläckar på insidan av koppar som inte blivit diskade under förfärlig evighet. Som rödvinsfläckar på vit duk. Inte ens Sprint Glass Pur-Eco fönsterputs som annars funkar utmärkt till alla typer av fläckar kommer kunna få bort oss. Du har garantilön, hög OB & du har förmånen att dricka hur mycket av företagests Nestlèsnabbkaffe, som helst! (Det skriker Telemarketing, men nej, jag är ingen rabiat telefonförsäljare.)

Det kändes tämligen som att jag fått mina drömmars jobb!

Om det inte vart för detta..

Vid arbetsdagens början måste jag passera en toalettavdelning där ett helt centrums nödiga besökare gör sina behov. Där står också en kö med mammor & pappor som trampar frustrerat för att få komma in och byta blöjor på sina bajsmaskiner.

Som om inte detta är nog. När jag tror att det redan är kört. Att flimmerhåren i näsan fräts bort av denna verdervärdiga lukt. När jag tror att jag aldrig kommer få tillbaka mitt luktsinne igen, då blir det bara värre...

Stora dörrar öppnas & redan då dem än så länge bara står på glänt känner jag hur en fruktansvärd odör slår mig som en käftsmäll i ansiktet. Ut på lastkajen. Slaskkajen. Jag håller andan, springer längs väggen på min högra sida. Svänger sedan in genom en dörr som leder mig in i mörka gångar med svårframkomlig terräng.

När jag äntligen ser slutet på eländet...Gulddörren in till luktfritt territorium. Då slår det mig.. Att små partiklar som fastnar i näsans flimmerhår förs ner i svalget....Öhhhhhhhhhhhrk!

Garantilön. Jo jag tackar jag!

Vittring!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar