Häääääär lever jag!

Bara vi

Med guldkant på vardagen.

Idag hittade jag ett bevis på att jag valt rätt utbildning. Till nästa år är jag utbildad artist genom Kulturama & se på fanken vad jag hittade i en gammel gömma idag.

En "Guldarne". Ett pris! Jaaaaaa. Har alltså vunnit pris som "årets skådespelare" på videofestivalen i Kallingeskolan & sedan låtit det falla i glömska. MILDA MAKTER! Vilken skådespelartalang jag måste vara. Eftersom jag hittade denna Guldarne idag så vart jag tvungen att gå i guld resten av dagen.

Det började så här:

Snyggaste skorna eeeeever (mamma har frågat säkert 1000 gånger i sommar om jag verkligen inte vill ha ett par nya skor, jag förstår verkligen inte vad hon menar?) Sen for jag till staden för att fika med Ivan & Mathilda, slog då in en paket, med guldband, till Ivan som fyllt år.

& fortsatte som "Emmi i guldskorna"

Ja, det här är Emmi, med guldkant på vardagen. Ivan, han fick en silverring,

men han var glad endå.

Sjöjungfrun som åt vattenmelon & skeppet på havets botten.

Ha ja.

Var uppe med tuppen denna dag. Första gången sedan i början av maj som jag stiger upp innan klockan 10.00 (lämnar det här utan att skriva om hur det kändes så slipper det bli dålig stämning)

Jag är så FRUKTANSVÄRT BORTSKÄMD & jag gillar det!

Vattenmelonen låg och blödde i kylen så jag räddade den från sin lidelse.

Tänkte gå ner till havet & eventuellt ro en bit idag. Saken är bara den att det blåser, typ kuling. Lär gå runt vilsen i Polen inatt. Om jag ens har någon båt längre vill säga. Kommer förmodligen få dra upp den från havets djupa botten efter det oväder som vart. Jaja, "med vind i segeln" eller "med segeln på vinden" ? Vi får väl se...

Paradise Oskar

Jag är en fruktansvärt fördomsfull människa, hur ogärna jag en vill vara det. När jag hör Lotta Engberg presentera "Paradise Oskar" med låten "Da da dam" då... då börjar varningsklockorna ringa hysteriskt!

Å du saliga ande.

Nu ska jag hjälpa mamma att da da da damma lite i köket.

mamman, pappan & kärleken

Tänk att mamman blev så galet kär i italienaren med det största hår hon någonsin tidigare skådat.

& inte är det så svårt att förstå att pappa föll som en fura för denna vackra mö

Åh denna kärlek.

Vad jag vill säga med detta...?

Jag vet inte, men en vild gissning är att jag fick mitt mörka krull & min knubbiga näsa från pappa.

Syrran fyllde 32 igår. Men frågar ni henne fyllde hon 34!

Min kära syster trodde fram till sin födelsedag att hon skulle fylla 34. Ni kan ju gissa på ett ungefär hur glad hon blev när hon insåg att hon gått tiden i förväg. Hon fyllde alltså inte 34, utan 32. Till denna glada födelsedag hade jag lovat som före detta cafèägare, att jag skulle göra nått speciellt till kaffet. En limeparfait. Den är så jädra speciell att folk inte ens kan uttala namnet på den. På kalaset,

"Men guud, vad gott. Har du gjort den här limeperfeen, perfäääten, parfiiiten, den där tårtan med limesmak?"

I full sanning är det inte alls så svårt som det låter att göra en parfait. Man ska bara göra 5 olika moment och vända grädde på rätt sätt. Sen är det fäääärdigt!

Num nuum num vad gott det var...

Tur att jag gjorde två.

Så gav jag syrran ett inglasat födelsedagskort som jag knåpat ihop efter att ha fått inspiration ifrån "Karins konstgrepps"-verk.

Nöjda var vi allihopa!