Sunday morning

Note to self: Lägg inte upp "sunday morning" efter klockan 16.45 om du inte vill avslöja att du faktiskt inte vart uppe ur sängen innan dess.

Ps 1. Någon missuppfattade anledningen till min nervositet då jag skrev i tidigare inlägg att jag var nervös för att familjen var på väg till mig. Jag var alltså inte nervös över att träffa min familj, utan över den riskfaktor att dem alla satt i samma bil på väg upp hit (i do not trust in car drivers)

Ps 2. Man får faktiskt sova länge när man har vart på bröllopsfest..

Familjekomst

Nu är mamman, pappan & syrran på väg från Blekinge till Stockholm i bil genom svea rike. Det är lite jobbigt faktiskt. Jag är nervös.

Jag är nervös & har PANIK. Dagen innan bröllopet har jag fortfarande inte vart och kollat på klänningen jag skulle bära upp dagen till ära.

Fan. Måste rusa!

Ära vare gud höjden, detta har jag gjort i slöjden

När jag var hemma sist hittade jag de alster som visas nedan. Då kan man tro att jag hittade de i någon del av en mörk garderob eller liknande ställe där saker undangömmes. Ni vet, sånt därnt typsikt, som tavlan moster Greta köpte av en gammal gubbe med stor ölmage och för kort t-shirt på skogalunds loppmarknad, eller plastträdet med julgransbelysning som morbror Lennart tycker man kan ha framme året runt, som ett mysigt ljus i den mörka vardagen. Men icke. Nej nej..
Dessa alster finnes framme. Jadå, sedan den dag jag kom hem med dessa i famn, har mamma haft dem framme till beskådning. Jag måste medge att det känns oerhört ärofyllt.

Jag kommer ihåg då hon lovordade mig, jag hade talang, så fina dem var. "Har du gjort dessa alldeles själv?" frågade hon mig med ett mjukt leende över hela anstiktet och rosafärgade kinder. Jag var stolt & nöjd. Min syslöjdslärarinna, hon gillade dem inte, hon frågade mig tre gånger hössterminen i trean, om jag verkligen inte ville prova och gå träslöjd istället. Men vad hon tyckte gjorde ingenting. För mamma, hon tyckte dem var fina.

Ioförsig har jag till viss del ifrågasatt hur pass sanningsenliga mina föräldrar är i sådana här frågor nu på senare år. Vad måste dem egentligen säga, och vad måste dem göra för att rädda en ifrån smärta och sorg. Jag har ju fått veta att man bytt ut husdjur som dött, till något annat identiskt sådant. Men det var ju bara för att jag skulle slippa all lidelse av en svunnen gås, och inte ifrågasatte man som 11-åring om det verkligen verkar troligt att en gås lever i 5 år om den vandrar fritt i trädgården dag och natt, när det mest närbeliggande är en stort mörk skog, där både räv, mink, järv & varg kämpar för sin överlevnad & snikit smyger runt i jakt på lätt fångst.

Men jag menar. Nu var det ju endå 6 år sedan jag flyttade ur huset hemma på landet. Hade det inte vart för att dessa alster är jävligt snygga, så hade hon nog banne mig slängt in dem i den där mörka garderoben för saker som man fått, som man helst inte vill ha.

systersaknad

Hanna & Elvis, finaste där uti världen.

varghunden

Det låter som att en ilsk hund har blivit bussad, av någon, på någon, våningen under oss. Har aldrig hört maken till skall, tjo & tjim.

Kan det också vara så att det är en armè som stövlar runt på övervåningen så pass att golvet är på väg att falla ner?

Eller har jag blivit totalt game of throneifierad efter 8 avsnitt i rad?

I morgonkvist

Imorse ringde min telefon precis vid 07.00. Det var jag som bett min personliga väckarklocka, mamma.. att ringa. Det här med att sätta väckarklocka är jag extremt dålig på. Den är så lätt att "snooza", gärna flera gånger, på tok för många gånger. Men mamma går inte att snooza hon inte.

Ah, här sitter jag nu i soffan & är löjligt nöjd. Tittar på nyheterna & har ätit världens frukost med kokta ägg, kiwi, vattenmelon & har druckigt fräscht ekologiskt kaffe, har bokat en biljett till Way Out West, samt sett färdigt de sista avsnitten av "Game Of Thrones". Har också ägnat en liten tanke åt golf. Jag kommer nog aldrig börja spela golf, men jag tror jag skulle vara riktigt bra på det. Att det är min grej liksom. Spännande! Klockan är 09.15 & det känns som jag gjort mer idag än någon annan dag på semestern.

Låt mig återkomma!

Under det rosa täcket.

Dagens stavas. L-u-g-n

Igår hade jag storstädardag, idag har jag för första gången på länge suttit i många timmar och läst i min ensamhet. Äntligen har jag lyckats komma igenom nästan hela "Under det rosa täcket". De gånger jag tidigare påbörjat att läsa den har det kommit något annat emellan. Till er som inte läst den. Gört!