Ljuva dagen har gått i slowmotion så här långt. Det kryper små känslor av vedertagen meningslöshet i min kropp. Det har vart skitväder under mina båda lediga dagar & trots detta har jag vart ute hela två gånger. Den ena var när jag tvingades ut mot min vilja för att köpa kaffebönor på "ica-vid-hörnet" igår förmiddag.
Det var en börda att vakna igår, jag var så innerligt sugen på kaffe, det är inte ens beprövligt att på morgonkvisten prata med mig innan koffeinet har gjort sin verkan. Vad gör jag då för förskräcklig upptäckt? Jo, KAFFEBÖNORNA ÄR SLUT! Vem tog sista bönan? Helvete! Hur som helst, när jag sedan fick tag på mina bönor efter mycket pust & stön fyllde jag kroppen med kaffe från tårna & upp, nu är jag så koffeinpåtänd att jag kommer behöva ge min lekamen en hej-dunder-omgång (flera ggr) för att jag ska kunna sova, de närmsta veckorna...
Har vart ledig tisdag & onsdag...Att ha något att se fram emot, i slutet av ledigheten, det vill säga..Nu till kvällningen, får tydligen tiden att gå ungefär i samma takt som en krasslig vattensköldpadda skenar, alltså, förmodligen inte så fort. Jag har saktat ner mina kroppsröreslser till ungefär samma tempo, vilket betyder att jag mest suttit precis still i soffan..Det blev dock i eftermiddags ändring på detta. Jo vars, andra gången jag gick ut, då skulle jag på gymnastik, mmm, sån där gympa man hade som liten tös, då man i rosa gympadräkt med liten späts runt midjan skuttade runt av glädje. I eftermiddags skulle jag förmodligen fördärva synen på det andra stackarna som infunnits sig till dagens träningspass om jag närvarat i en liknande gymnastikdräkt & jag är dessutom långt ifrån att skutta av glädje. Snarare flåsandes på gränsen till att ha andningsnöd med ont i kroppen. Det är helt otroligt. Har vart på detta passet några gånger
(Ja, det är fortfarande lika jobbigt) ofta är det gamla damer som håller i dessa pass (läs tanter). Hör nu & häpna, häpna är i vart fall vad jag gör. Detta är supertanter. Tro mig! Så osannolikt sega med hur mycket styrka & energi som helst. Får mig som ungdom (ja, jag anser att jag fortfarande tillhör ungdomarna & satan ska besöka den som menar något annat) att känna mig äckligt otränad & degig. Nåväl. Jag är hemma igen & har precis återfått min normala bleka kroppsfärg. The tomato is gone!
Nu är det dags för tredje gångens luftinhalering..."times of change" jag ska nämligen in till "snygg L" för en ytterst välbehövd klippning. Mitt huvud skriker högt efter ny frisyr & det börjar bli aningens drygt då jag får huvudvärk av ljudnivån..Så *vink vink* fågelbo & välkommen rockfrissa!
